”Från akvarium till vivarium”

Arbetsterapeuten och föräldern kommenterar filmen

Cilla, förälder med adhd och medarbetare på Attention och Sofia Buddgård, arbetsterapeut, diskuterar filmen i ett poddsamtal.

Cilla: Ja det här är ju en pappa med starka intressen.

Sofia: Verkligen!

Cilla: Och det är ju inte helt ovanligt när man har adhd. Det blir hyperfokus, man blir uppslukad. Men är det bara något dåligt? Är det bara något man ska dämpa och tämja för att det inte ska gå ut över familjen?

Sofia:
Det här med hyperfokus är ju olika för olika personer, så klart. Precis som nästan allt funkar olika. Om man upplever att hyperfokus ger en väldigt mycket positivt – man kanske får en skön känsla efteråt, man kanske har en väldigt skön känsla under själva tiden, man kanske upplever att man har mer energi efteråt – då är det ju super-superbra. Men det finns också de som tycker att det är lite jobbigt när man hamnar i de här hyperfokusstunderna. Att man glömmer att kanske äta och gå på toa. Man kanske kommer i säng väldigt sent för att man har hyperfokus sent på kvällen efter att man har lagt sig och då kan det påverka ens vardag andra stunder, på ett negativt sätt.

Cilla: Vi känner att det kan vara lite bäddat för konflikter också i familjen.

Sofia: Absolut. Det kan det ju bli om man låter sitt intresse helt ta över så att det påverkar familjevardagen och ens partner kanske måste stötta upp kring barn och så på ett helt annat sätt – för att jag ägnar mig mycket åt mitt intresse och inte så mycket åt själva familjelivet. Och det här är ju något som är svårt och det skulle jag säga inte bara är för personer som har adhd, men att när man får barn så händer det ju någonting med ens tid. Plötsligt har man inte bara tid att göra vad man vill på sin fritid, utan man har liksom vissa saker som man måste få till. Man måste få på barnen kläder, man måste få i de mat, de ska sova. Man har ett ansvar och barn tar jättemycket av ens tid. Så där behöver man ju oavsett om hyperfokus ger dig liksom fantastiska känslor eller inte så behöver man kanske ändå titta på: Hur kan jag göra för att få till det här i min vardag på ett sätt som inte drabbar någon annan? Eller mig själv?

Cilla: Och kanske då prata med sin partner om har en sådan.

Sofia: Absolut, absolut. För jag tänker inte att man helt måste ta bort aktiviteter som ger en hyperfokus, absolut inte. Men däremot måste man ha ett familjeliv som funkar och det är inte alltid så himla lätt att få till stunder för att få ägna sig åt någonting som man får hyperfokus av. Så har man en partner, superbra om man kan dela upp. ”Tisdagar är min dag”, då får jag göra vad jag vill, och då tar min partner barnen och allting med det, eller någon dag på helgen.

Cilla: Ja, för man behöver ju ofta ett tidssjok. Jag som har varit ensamstående mamma länge, jag har ju fått lägga undan allt det, för det har inte funnits det utrymmet. För det är ju väldigt plågsamt att avbryta sitt hyperfokus och det tror inte jag alltid att alla förstår, att det är ganska smärtsamt att avsluta någonting i förtid. Så jag tycker det är jättebra som du säger, man får nästan lägga en dag, eller en dag i en helg, åt att få försvinna in i det där. Är det återhämtning i hyperfokus skulle du säga?

Sofia: Jag tror att det ser olika ut för olika personer. Jag tror att vissa upplever det som väldigt återhämtande. För att man kan vara så himla fokuserad på just det man gör. Man blir inte störd av annat på samma sätt som man kanske blir i andra situationer i vardagen, där det tar mycket kraft att komma tillbaka till det man höll på med. Och oftast så är den aktiviteten som man har hyperfokus kring något som man kanske tycker är kul eller som intresserar en. Och det ger ju också en typ av återhämtning, att få ägna sig åt roliga saker.

Cilla: Men skulle du säga att liksom hela familjen vinner på att en förälder får ägna sig åt sina specialintressen?

Sofia: Ja, jag tror att man, om man har ett specialintresse som man mår bra av att utöva, då tror jag att familjen vinner på det. För en människa som får göra roliga saker, mår bättre. Och en förälder som mår bra är oftast en kanske lite gladare förälder, man kanske är en lite mer energifylld förälder, och så vidare. Och det tror jag att man tjänar på i längden.

Cilla: Men har du en känsla av att föräldrar som du träffar, att det är på bekostnad av familjen eller brukar många få till en balans?

Sofia: Jag tycker att de flesta beskriver att de skulle vilja ägna sig mer åt olika intressen. Både sådana intressen som man får hyperfokus av, men också andra typer av intressen, eller till exempel träning, men att man har svårt att få till det rent tidsmässigt. Och så är det ju. Har man småbarn så är det kanske svårt att gå hemifrån. När barnen blir lite större och mer självständiga då kanske man kan liksom utöka vissa av sina intressen igen.

Cilla: Pappan i filmen, han har ju gjort anpassningar, har man en känsla av. Sen är det väl så att han har möjligheter att ha sina saker i ett uthus exempelvis?

Sofia:
Ja, men precis. Han har gjort en del fysiska anpassningar så att han inte har sina olika terrarier och liknande i hela huset, utan på en begränsad yta. Så det är ju ett sätt att göra det om man har ett intresse och om som tar mycket plats, och om man har plats för att göra det på det viset.

Cilla:
Och i samråd med familjen.

Sofia:
Precis.

Back to top