”Förbannelsen i att sakna morgonrutin”

Arbetsterapeuten och föräldern pratar om filmen

Cilla, förälder med adhd och Sofia Buddgård, arbetsterapeut, diskuterar filmen i ett poddsamtal.

Cilla: Jag känner ju igen mig jättemycket i det här morgonrantandet som den här mamman i filmen håller på med. Och man tänker ju hela tiden ”bara jag får lite rutiner, då kommer allting bli jätte-jättebra”. Men det är så svårt att få till. Varför är det det?

Sofia: Jag tänker att vi först måste fundera på, vad är rutiner? Det finns ju som två definitioner. Det ena är ju liksom en rad aktiviteter som man gör, som mamman i filmen. Hon har en morgonrutin, hon gör massa olika saker på morgonen. Allting hon gör på morgonen kan man kalla för en morgonrutin. Men jag tänker att rutiner handlar också om att göra de här sakerna automatiskt. Att det inte ska ta så mycket energi. Det är där jag tror att man liksom tänker lite fel ibland. Att man tänker att bara jag gör alla de här sakerna så kommer allt bli mycket enklare. Och man kanske klarar av att göra till exempel morgonrutinen, som i den här filmen då, på ett visst sätt under en viss tid, men det tar jättemycket kraft från mig.

Cilla: Ja.

Sofia: För det är inte automatiskt.

Cilla: Nej.

Sofia: Och därför blir det svårt.

Cilla: När blir det automatiskt då? Kan vi säga, om du ger det 33 dagar så sitter det på plats?

Sofia: Ja, det hade ju varit jätteskönt att säga det. För då har man ju ett mål. Men så funkar det inte riktigt, och det funkar jätteolika för olika personer. Och om man tittar på en vuxen människa, säg att du får barn när du är trettioårsåldern, då har du troligtvis någon typ av rutiner fram tills du är 30, och du kanske har utvecklat dem åtminstone sedan du flyttade hemifrån, som det funkar just nu. Det går kanske ganska automatiskt, men sen får du barn och då måste du börja ändra saker. Då måste du börja ändra på rutiner som du har kanske haft i 10–15 år. Det är klart att det kommer ta lång tid för dig att få de nya rutinerna att bli automatiska. Och, det som också är med när man har barn, det är ju att de utvecklas hela tiden och plötsligt så funkar inte det där som man gjorde förra veckan. Så då måste man hitta på något nytt sätt att göra saker på.

Cilla: Men det är ju så paradoxalt, tänker jag. För vi som behöver rutiner mer än några andra, känns det som, har det svårast att få till dom. ’

Sofia: Ja, så kan det ju kännas. Jag upplever också att många med adhd tycker att själva ordet rutiner är så hemskt. Det är så tråkigt, man vill kunna vara spontan, man vill inte ha rutiner. För man vill inte ha det inrutade livet. Men jag tänker, har man rutiner för dom här tråkiga vardagssakerna, typ att alla får frukost på morgonen och kanske får på sig kläder och kommer iväg till jobb och skola, så kanske man kan avlasta sig själv så mycket. Alltså när det här går lite automatiskt så att man kan ha mer energi över till att vara spontan och göra roliga saker på andra tider på dagen.

Cilla: Men liksom, om man nu ändå vill försöka dräpa den här draken och få till en rutin. Vad ska man då tänka på, om man dessutom då har adhd, det är extra svårt men man vill verkligen få till.

Sofia: Något som jag tycker att jag ser jättemycket hos föräldrar som jag jobbar med, som har adhd, det är ju att man vill ändra allt på en gång. Och det blir oftast väldigt svårt. Så jag tänker att börja smått. Börja med någon liten grej, den viktigaste kanske, och ändra bara den. Och börja direkt.

Cilla: Inte på måndag?

Sofia: Nej, inte på måndag, eller imorgon. Utan börja direkt. Försök få till det på en gång och gör det enkelt. Gör det så enkelt så att du behöver inte liksom köpa några nya grejer, planeringstavlor eller vad det nu kan vara som du tänker att du behöver ha för att få till denna rutinen, utan gör det super-super enkelt. Behöver du skriva ner något, skriv ner det på vilket papper som helst, jättefult. Och sen om du känner så här ”men det här funkar” och det skulle kännas bättre för mig att ha en jättefin lapp eller tavla som jag har skrivit min nya rutin på – då. När jag har testat det redan med den fula lappen. Då kan jag få gå och shoppa.

Cilla: Då blir det belöningssystemet som kickar igång?

Sofia: Ja, men också att det viktiga är inte att lappen är snygg. Det viktiga är om den funkar eller inte. Och steget till att börja testa blir ju mycket mycket längre om du ska först fixa massa andra saker. För då måste du planera kring ”När ska jag köpa?”, ”Var ska jag köpa?”, ”Vilken är den snyggaste?”, ”Kan jag få den till ett bättre pris?” Ja, men så börja smått är ett tips. Ett annat tips kan vara att om du har någon rutin som funkar, knyt ihop den med det nya du vill göra. Om man tänker att du ska börja ta D-vitaminer inför den mörka årstiden och vet att kaffet på morgonen, det missar jag aldrig. Lägg D-vitaminerna på kaffebryggan, då kommer du se dem. Så det är ett tips också.

Cilla: Ja, men det är ett bra knep.

Sofia: Knyt ihop det med något som funkar! Typ lägg nycklarna i skon, så vet du vart du har dem och du kommer inte glömma dem när du går hemifrån, eller busskortet eller vad det kan vara. Och ett sista tips: det kan ju vara att försöka hålla i över tid. För en och samma lösning eller en och samma nya rutin. Jag träffar jättemånga som hittar någonting de vill testa, en ny rutin. Testar den i några dagar och sen så kanske de ser något på nätet som verkar roligare och då byter de. Gör man det hela tiden, då kommer inget bli en sån där rutin som går automatiskt. Det tar tid. Och ett sätt att göra det är ju att sätta någon typ av deadline för sig själv så att man inte känner att nu måste jag testa den här rutinen i tid och evighet tills jag dör. Kan jag testa det här i 2 veckor, och sen behöver vi utvärdera.

Cilla: Men man glömmer ju, det är ju det som…

Sofia: Kalender, kalender med pling.

Cilla: Kalender och pling!

Sofia: Så är det!

Cilla: Nej men jag tycker det är jättebra det du säger. Genom att göra den här tråkiga strukturen, rutinerna. Så öppnar det ju ändå för att göra roligare saker, än att springa runt som mamman i filmen.

Sofia: Ja. För många kan det också vara hjälp att ha någon utifrån Jag märker ju att när jag hjälper någon med rutiner, då är de ju mer motiverade än när de har försökt själva. Man kanske har en bra kompis som man känner att man vill liksom vara duktig inför.

Cilla: Ja, det är en stark drivkraft, att få vara duktig.

Sofia: Verkligen. En yttre motivator liksom.

Cilla: Smart. Men kan inte liksom alla råd och tips om hjälpmedel och rutiner och så, snarare blir väldigt stressande och att det lägger väldigt stort ansvar på individen om man säger att du får fixa ditt liv nu.

Sofia: Absolut. Vi har ju så mycket information nu. Allt finns på nätet och det som jag tycker att jag ser det är att många glömmer att tänka på hur-et. Alltså, hur ska jag göra för att få till att använda det här hjälpmedlet eller den här strategin i min vardag?

Cilla: Ja, det är ju det som är svårt, implementeringen av det.

Sofia: Ja, så det är en superviktig grej när man ska börja tänka, och även där tänka smått. Ska jag börja med en ny kalender, då är det den jag börjar med och inte den och fyra tidshjälpmedel och några olika appar samtidigt, utan tänk en sak i taget.