Arbetsterapeuten och föräldern kommenterar filmen
Cilla, förälder med adhd och Sofia Buddgård, arbetsterapeut, diskuterar filmen i ett poddsamtal
Cilla: Ja du, Sofia det här med matlagning, det är ju jättesvårt. Varför är det så omöjligt att laga lite mat?
Sofia: Många som har adhd tycker att det är svårt med matlagning och det kan ju bero på så många olika saker. Dels finns det ju de som blir påverkade av sin medicin så att man inte är så hungrig. Man kan ha barn som har ganska tråkig favoritmeny och som man kanske tycker är tråkigt att laga. Men sen så ställer ju matlagning krav på exekutiva funktioner. Som är något som man har svårt med när man har adhd. Så det är ofta många moment det kanske är olika saker som behöver hända samtidigt. Man ska koka något och steka något samtidigt, och ha koll på båda. Man behöver ha lite bra tajming så inte pastan är klar tjugo minuter innan såsen. Det kan vara som i filmen, att man måste tolka vissa saker själv och ha svårt att göra det – hur mycket är en nypa salt? Till exempel. Och så fastnar man lite i det.
Cilla: Hon har ju fastnat i receptet.
Sofia: Hon har fastnat jättemycket i receptet, att det är otydligt. Och man kan ju tänka att ett recept ska vara tydligt, men det är inte alltid så himla enkelt liksom. Sen kan det ju också handla om tycker jag att många beskriver just den här stunden när alla har kommit hem från skola och jobb. Man ska laga mat till sina barn, alla har låg energi, alla är lite trötta. Mina förutsättningar för att fixa den här stunden är… ja, ganska dåliga. Det är många som kallar den här stunden, från att alla har kommit hem tills maten är äten, för ”hell-hour”. Och det finns en anledning till det. Alla har låg energi och behöver få i sig något.
Cilla: För det känns som att hon har ett så oerhört beskedligt barn, som sitter där och pluggar och man ser hur hon gör. Det blir ju jobbigare och jobbigare i den här matlagningen, håller ju på att driva henne till vansinne. Och sen frågar ju barnet ganska beskedligt om någonting liksom, och hon tappar det.
Sofia: Och det kan ju räcka. Många som har adhd har ju också svårt att hålla tråden framför allt på tråkiga eller liksom ansträngande saker, och då tänker jag inte rent fysiskt ansträngande, utan kanske mer kognitivt ansträngande saker. Och då kan det räcka med en sådan liten grej för att man ska tappa tråden kanske för hundrade gången under den här matlagningen.
Cilla: Ja och jag menar, alla föräldrar kan ju känna igen sig i att det här med att laga mat, att bli störd. Men här känns det som att det är så hutlöst på något vis.
Sofia: Ja, och det handlar ju om vad du har för förutsättningar. Inte vad någon annan har för förutsättningar.
Cilla: Men kan man få freda sig då från sina barn? Det ska ju vara så himla mysigt att laga mat tillsammans och man ska kunna umgås direkt efter skolan, och så där.
Sofia: Jag tänker absolut att man kan få freda sig på olika sätt. Man kan se till att barnen är upptagna med något som de kan göra, kanske i ett annat rum. Så att de inte sitter där och kommer på massa roliga grejer som de vill berätta för dig.
Cilla: Men är man inte en dålig förälder då? Om man inte är med sitt barn och låter dem vara med under matlagningen så de lär sig att bli…
Sofia: Jag tänker så här. De kanske kan lära sig någon annan tid på dagen eller någon annan tid i veckan än just den här tiden. Om man själv har dåliga förutsättningar för att man är stressad, trött, låg på energi, så är inte det bästa tillfället att också ta med sina barn och lära dem någonting.
Cilla: Så ”hell hour” kan få bli ”skärm-time”, till exempel.
Sofia: Ja, inte så dum idé, det är en ganska bra…
Cilla: Med gott samvete.
Sofia: Ja, tycker jag. Jag tänker också att den här mamman kanske har lagt ribban lite högt.
Cilla: Ja, bara att hon står med ett recept.
Sofia: Precis, vad jag tänkte säga. Jag skulle nog inte laga något som jag behöver ett recept till efter skolan och jobbet, utan då försöker jag laga lite enklare mat för att göra det så lite energikrävande som möjligt.
Cilla: Ja och då har ju inte du adhd. Du väljer den lösningen i alla fall.
Sofia: Ja.
Cilla: Men kan du känna eller märka då på föräldrar du pratar med att de har lite höga krav på sig själv?
Sofia: Ja, men det tycker jag att jag märker och jag vet inte riktigt vad det beror på. Men jag har lite tankar kring att man kanske tror att andra gör på andra sätt, så jag tänker absolut att man kan försöka liksom minska kraven på sig själv. Vad är ”good enough” när det gäller matlagning under veckan? Finns det någon typ av halvfabrikat som jag som förälder tycker är okej? Finns det snabba rätter som går fort att göra, som inte är halvfabrikat?
Cilla: Men jag bara tyckte det var så intressant. Jag vill borra lite i en sak som du sa, eller det vi var inne på, för det känner ju jag igen. Att man som förälder eller som människa med adhd kan ju ofta känna att man brister i olika sammanhang och att det kan bli lite överkompensatoriskt ibland. Vad tror du att liksom, hur ska man komma till rätta? Hur ska man känna att jag får också slarva, fastän jag är slarvig? Om vi nu säger slarvig.
Sofia: Jag tänker inte att det är slarv.
Cilla: Nej, men det är ju inte det.
Sofia: Nej, och att liksom minska kraven på sig själv kring till exempel…
Cilla: Fast man har ju fått höra att man är slarvig. Det är ju det som är problemet. Att andra har ju haft åsikter, och nu måste man bevisa att jag kan visst laga middagar så att mina barn får alla näringsämnen de behöver.
Sofia: Precis. En sak som jag tänker att man behöver fundera på är, vad är viktigast? Vad är viktigast för oss som familj? I den här situationen? Är det viktigaste att hela måltiden är ekologisk och tillagad från grunden och att det är liksom ett långkok som har stått och puttrat i 2 timmar. Är det viktigast? Eller är det viktigare att vi har det bra tillsammans? Att jag som förälder har mindre stress, att jag kan svara när barnen frågar mig saker utan att jag blir arg, till exempel. Man kanske behöver fördela sin energi lite. Och det är ju något som är svårt när man har adhd. Det här med att prioritera kan vara jättesvårt och att i stunden, när man står där och ska laga maten, då kan det vara jättesvårt att komma på just det här ”vad är viktigast”. Så det är bra om man har tänkt igenom lite i förväg.